En mycket begåvad diktare och textförfattare var Lina Sandell eller Carolina Wilhelmina Sandell, som var hennes fullständiga namn. Lina föddes 2 oktober 1832 i Fröderyd, Småland. Fadern Jonas Sandell var kyrkoherde i Fröderyds församling. Modern hette Fredrica och var prästdotter innan hon blev prästfru. Linas svaga hälsa har åberopats som förklaring till att hon utvecklade sitt intresse för läsning och för att skriva. Med dessa favoritsysselsättningar kom Lina att trivas bättre i fadern arbetsrum än i moderns kök.
Våren 1943 blev både Lina och hennes storasyster Christina sjuka i tyfus. Efter några månader kunde storasystern resa sig ur sjuksängen, medan sjukdomen band Lina vid sängen ytterligare ett par år. Lina var starkt präglad av hemmets kristna budskap. 1844 fick hon en andlig upplevelse när övriga familjen var i kyrkan. Hon låg i sängen och reflekterade över söndagens evangelium om Jairos dotter, då hon kände ett slags uppväckelseunder. Hon upplevde att Jesus hade botat henne.
Vid 13 års ålder hade Lina färdigställt en handskriven anteckningsbok med egna dikter som hon kallade "Barndoms Försök av Carolina Sandell 1845". Lina uppmuntrades av sin omgivning och imponerade med sin tidiga språkliga mognad. Konfirmationshögtiden blev en stark upplevelse för denna andligt präglade tonårsflicka. Det naturlyriska innehållet i hennes diktande fick ge vika för två nya teman; frälsningen och livet med Jesus Kristus samt himmelslängtan.
Linas begåvning i kombination med hennes fysiska begränsningar bidrog sannolikt till att forma hennes väg. Fadern kom att anlita henne i arbetet med sin korrespondens och med ämbetsskrivelser. Lina trivdes ju dessutom uppenbart med dessa uppgifter, även om de för den tiden var otraditionella för en kvinna. Även om pappa Jonas tog väl vara på sin dotters förmåga och fallenhet förefaller han något kluven inför Linas inställning t.ex. till kvinnors "fulla rättigheter". Far och dotter hade bl.a. olika uppfattning om att Fredrika Bremers litteratur lämpade sig för en ung kvinna.
Lina Sandell debuterade som poet 1853, 21 år gammal, med samligen Andeliga Vårblommor, vilken följdes av samligen Andeliga Daggdroppar 1855. Tryggare kan ingen vara trycktes för första gången i denna samling.
Ett av sorger och bekymmer övermättat 1850-tal kulminerade 1858, då Linas far inför ögonen på henne föll överbord under en båtresa på Vättern och drunknade. En djup relation mellan far och dotter bröts därmed. Den tålmodige läraren, prästen som förmedlat trons grunder, samtalspartnern och själavårdaren, den kärleksfulle föräldern, alltid snar till uppmuntran och nu var han borta. Det uttryck detta tog sig för Lina var mer skrivande. Men sorgerna var inte över. Innan 1850-talet var slut hade Lina förlorat sin syster Charlotte och även sin mamma Fredrica.
1861 erbjöds Lina en anställning på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens expedition. Hon skulle arbeta med översättningar och annat litterärt arbete. Vid 29 års ålder beslutade hon sig efter viss tvekan att flytta från Fröderyd för första gången. Inte vart som helst, utan till landets huvudstad och en befattning, som mer eller mindre tycktes skräddarsydd för Lina. Drygt 40 år kom Lina Sandell att vara en högproduktiv förlagsarbetare!
När Lina Sandell var 35 år tackade hon "ja" till äktenskap med grosshandlare Oscar Berg. Makarna hade en stor umgängeskrets och bosatte sig centralt i en stor våning. I Linas vänkrets fanns bl.a. prinsessan Eugenie. De båda kvinnorna var jämngamla, delade intresset för det andliga och engagemanget för prinsessans syförening. Lina födde en lite flicka året efter bröllopet med Oscar, men flickan överlevde inte och några fler barn blev det inte. Makarna upplät sitt hem för flera av Linas syskonbarn, vilka hade förlorat sina egna föräldrar. Ett kännetecken hos Lina var hennes kärlek till barn.
Lina dog 27 juli 1903 efter att brutits ned successivt från vintern 1899, då hon drabbades av en svår influensa.
Kammarmusikfestivalen i Båstad v 26 är ett måste för många musikvänner. De träffas där år efter år för att lyssna och diskutera musik med varandra och medverkande musiker. Där blandas kammarmusik från olika tidsepoker, även nyskrivna verk. Årets festivalprogram tog t.o.m. upp ett verk som fick skjutas fram till senare tillfälle, då det inte hann bli klart = spelbart! 
Det är dags för femte årsmötet med Valborg Aulin Sällskapet. Sällskapet har sitt säte i Örebro, där Valborg bodde från hon var 43 år till sin död 1928. 2009 års verksamhetsberättelse visar prov på ett aktivt år.
