2014-11-03

Moster Hilda, Tybble - New York tur och retur

Moster Hilda var nummer 2 i syskoskaran till föräldrarna Gustav och Anna Johansson i Tybble, Asker. Hon föddes i december 1889. Äldre brodern Adolf var född ett år tidigare. 1904 föddes systern Hanna och 1907 min mamma Tora. Pappa Gustav var uppvuxen på gården och mamma Anna kom dit som piga från "andra sidan Hjälmaren" - en gård som hette Pommern. På den tiden fanns en fast båtförbindelse till Odensbacken. Pigtjänsten slutade alltså med äktenskap. 
 
1910 hade Hilda fått nog av vara piga på svenska gårdar och tog sig båtvägen till USA. Hon fick anställningar som kokerska i svensk-amerikanska hem. Den ena anställningen följde på den andra. Hilda har nogsamt sparat sina betyg som vittnar om hennes kokkonst och goda vandel. Providence, Boston och New York är några platser som Hilda har bott och arbetat på.

Ung kvinna i utsatt position med stark gudstro


Under ett foto i en ram hittade vi detta
underbara foto på Hanna och Hilda
i USA. Varför var det undangömt?
Vad fick Hilda att som knappt 20-årig kvinna från landsbygden ge sig ut i världen? Kvinnor i Sverige på tidigt 1900-tal hade sällan utbildning och begränsade möjligheter att försörja sig själva. Som gifta blev de ju också omyndigförklarade och därmed  underställda mannens vilja. Hemförhållandena för Hilda var begränsade på det lilla jordbruket i Tybble. När fadern övertog sitt barndomshem kom han i någon slags skuld till sina övriga syskon.  Utvandring till Amerika var vanlig vid den här tiden och Hilda hade sin kristna tro och förmodligen de personliga egenskaper samt den drivkraft som behövdes. Storebror Adolf gifte sig och Hilda verkar ha påtagit sig en roll som ansvarig för sin barndomsfamilj.
 
Utöver betyg från kokerskeplatser vittnar Hildas fotominnen om en tillvaro helt annorlunda den svenska landsbygdens. Hilda har sparat vita serveringsförkläden, vita köksförkläden, kokböcker på engelska och de menyer hon serverade värdfolket och deras gäster i en handskriven anteckningsbok. 1920 fick Hilda uppgiften att ta ansvar för sin då 16-åriga syster Hanna, som också åkte över till landet "over there" för att försörja sig. De bägge systrarna var aktivt troende baptister i Asker. Främst i "Nya England" hittade de sina trosfränder i baptistförsamlingar med svensk-amerikaner. När dotter och jag gjorde en resa 2005 i mina mostrars fotspår plockade en pastor fram en medlemsförteckning från 1920-talet i vilken mina mostrar fanns noggrant förtecknade! Det fanns troligen en man i Hildas liv, men någon gång i början av 1940-talet skildes vägarna mellan dem i och med Hildas återfärd till Sverige för tredje och sista gången..

Storasyster och äldsta dotter

Redan efter några år hade Hilda kunnat skicka hem så mycket pengar till sina föräldrar att gården var skuldfri när hennes far dog 1916. Det blev också presenter till småsystrarna - cyklar och senare fina kläder. Anna sökte stöd hos sin äldsta dotter, men av många brev, som sparats framgår också att hon försökte råda henne, trösta henne och bad för henne. Hon skrev till sin dotter om händelserna i hembygden i brev som inleddes "Kära Hilda, Guds frid".
 
Hilda och Hanna återvände alltså till barndomshemmet, där de kom att ägna sig åt småbruk. 1950 och 5-10 år framåt fick jag tillbringa sommardagar i mostrarnas då ganska omoderna 1 ½-plans stuga utan vattentoalett. Trädgårdsbär, egna grönsaksodlingar, höns och gris var heltidsjobb tillsammans med matlagning, konservering, syltning, saftning och bakning. Måltider i deras hem var oavsett antal matgäster alltid kalas. Svagdricka till maten, massor med ovanliga delikatesser, oftast höna som huvudrätt, där de vita bitarna lades på min tallrik. Ständiga uppmaningar "ät mer". Moster Hilda åt själv inte någon höna, som hon hade låtit växa upp.

Förbättrad bostandard möjliggör fågelkontakt

På 70-talet blev det förbättringar i bostandarden. Toalett, element och tvättmaskin installerades. Vedeldade kaminer togs bort, liksom trösklar och alla fina trasmattor. (Vi hittade dem 30 år senare och har nu stor glädje av dem igen!) Uteplats med plattor skulle möjliggöra att moster Hilda fick ta sig ut i friska luften och titta på fåglar, som var ett av hennes intressen. Hilda, som alltid satt andra i första rummet, fick nu en situation anpassad just för henne . En rullstol ersatte den gångkäpp hon hittills hade förlitat sig på. Storasyster fortsatte hon att vara ända fram till 1974. Två veckor efter att min pappa Sven hade fått sluta sina dagar slutade även moster Hildas hjärta att slå. Hilda skulle då fylla 85 år. Ett rikt liv har lämnat många minnen.